Angående SVTs Uppdrag Granskning om Hårindustrin

God morgon allihopa. Det har verkligen varit en regnig helg med riktigt höstrusk här i Stockholm. Men jag tycker faktiskt det är rätt mysigt. Jag är hundvakt i helgen och har spenderat min söndagsmorgon med en stor kopp Earl Grey, inbäddad i soffan med hund och tv-mys. Jag har nu kollat på SVTs Uppdrag Granskning gällande Hårindustrin. För det första vill jag börja med att säga att jag tycker det är så bra när man granskar stora fabriker och gör sånna här reportage. Om fler människor var mer insatta i hur det är att plocka fram en produkt idag så kanske handeln skulle se annorlunda ut. Jag tänkte att jag inte ska grotta ner mig alldeles för mycket i det här blogginlägget, då den här diskussionen är lång och komplicerad. Allt som rör handeln idag tycker jag är svår, för att vi i Sverige har så fantastiska arbetsförhållanden i jämförelse med de människor i fattiga länder, som i till exempel Indien där vardagen ser helt annorlunda ut. Jag har själv backpackat i Indien och jag har varit på andra fabriker (inte löshårsfabriker då alltså) och jag har sett en liten, liten del av hur deras samhälle funkar. Det kändes lite som en annan planet, och det är så bra med dokumentärer och reportage så man kan få en liten inblick om man inte har möjlighet att resa dit själv. Med det sagt så är Indien ett fantastiskt vackert land och ett så intressant resmål, men jag förstår att det känns obehagligt att se en sån här granskning som SVT har gjort. För oss känns det helt omänskligt att man ska behöva sitta på lådor och arbeta i en stillastående, het luft med minimumlön. Och då kan jag tillägga att jag har sett människor arbeta med att spara på avföring och med sina bara händer klappa ihop det till kakor, för att sedan kunna elda det på natten för värme i hemmet, så jag lovar er, deras vardag är långt ifrån våran och det är väldigt fattigt och korrupt. Men ju mer vi uppmärksammar vart våra kläder, var vår mat, var våra skönhetsprodukter kommer ifrån, desto mer kan vi vara med och påverka marknaden. Genom att handla varor från bolag som strävar efter att arbeta mer "etiskt" ställer vi högre krav på de fabriker som inte lever upp till en viss standard. Jag har precis börjat arbeta med Hairtalk (ett bolag som nämns i repotaget) och jag får ändå känslan av att de gör så gott de kan. De var det enda bolag som ställde upp för en intervju, och de har även skrivit ett eget blogginlägg med svar på tal från dokumentären. Nedan har jag kopierat in delar av det blogginlägget (som du hittar här).
"I förhållande till en dokumentär där de undersöker löshårs-branschen vill vi ge mer information och en mer rättvis bild, samt svara på eventuella frågor som kan uppstå. Vi vill också förtydliga att Hairtalk inte köper hår från den regionen eller de tempel som visas i dokumentären.

Våra fabriker för produktion och vidarebehandling ligger inte i Indien, samt har vi full kontroll på den interna uppförandekoden som Hairtalk strävar efter att uppfylla. Vi använder oss även av asiatiskt hår då det håret är mer idealt för att behålla kvalitén på håret under avfärgning och infärgningsprocessen, speciellt på de ljusare håren.

Att de donerar hår i Indien är en del av deras religion och den betalning som templen i sin tur får vid försäljning av håret går tillbaka till samhället. För bara några decennier sedan var det enbart en bråkdel av allt det offrade tempelhåren som kom till nytta. En del omvandlades till en aminosyra som bland annat används i tobaksindustrin. Det användes också till oljefilter, men det mesta av håret eldades bara upp. I och med att hårförlängning blivit allt mer populärt blev det som tidigare varit avfall, åtråvärt. Håret blir nu inte enbart en religös restprodukt, utan templen ger tillbaka till samhället utav de pengar som tjänas. Hårindustrin skapar även tusentals jobb.

Håret återanvänds för att hjälpa människor världen över som har drabbats av olika typer av sjukdomar som resulterat i håravfall. Hairtalk togs i början fram för att hjälpa människor med hårsjukdomar så som alopecia och liknande."

Så, för att runda av det här blogginlägget, ja hur ska jag runda av? Jag har vetat länge att löshår som jag arbetar med kommer ifrån Indien, det är ett jätte fint hår att arbeta med. Jag har vetat att det kommer från tempel där man skänker offer till sin religion. Har man inte pengar att skänka så kan man skänka de tillgångar man har, kanske sitt hår. Templen har då råd att ge mat till hungriga barn och bidrar till samhället. Men jag har också vetat länge, och speciellt efter min Indien-resa, att det förekommer korruption i en väldigt stor utsträckning. Jag känner mig kluven, då jag vet att kläderna jag har på min kropp nog inte heller är framplockade helt smärtfritt. Det här är ett svårt ämne. Men jag tror på företag som försöker göra världen bättre, som kompenserar med olika välgörande projekt och som inte köper råvaror från de billigaste fabrikerna. Vi utför hårförlängningar med hår från Hairtalk, och de själva berättar att "Hairtalk har alltid och kommer alltid att sträva efter att uppfylla de krav som rättvis handel innebär, både med tanke på lön och arbetsförhållanden. Hairtalks grundare och huvuddistrubitör är närvarande i fabriken större delar av året för att säkerställa just detta samt att kvalitetssäkra vår produkt." 
Jag tror att Hairtalk är ett väldigt schysst och bra alternativ på den här marknaden, och jag kommer att fortsätta att arbeta med dem, men givetvis får alla får tycka olika. Ha nu en jätte mysig söndag allihopa, nu måste jag ut och kissa hunden!